Ja, det är ett hårt jobb att vara flodgris så här i vörtjakttider. Det är knappt vi hinner med att äta vår dagliga mängd bea och pressa vår vadd. Upp i ottan för att jaga gryningsvört och sen hem för ett par timmar i duntäcket, lite intag av smaskig mat och sedan är det bara att bege sig ut igen och sitta och krypa i buskarna tills vörtarna smyger fram igen i skymningen. Nu återstår tre dagar innan vi planerar att gå i dvala i vårt täcke en vecka eller så och ladda upp med smaskiga kladdkakor och andra goa grejer.

Jag fick en så häääääär stor vört - Flode

Tssss min var så hääääääär stor och din var bara hälften - Raimo

Nänänänänä nu ljuger du som en flodgris galopperar när han ser bea - Flode

Det kan ju vara så att somliga funderar över vem som tillagar den heliga bean. Det är ingen mindre än Gustaf himself, den rosa kaninen! Han är kock här hemma hos oss flodgrisar (och övriga djur med vaddhjärna) och ingen kan framställa en så remarkabelt god bea som han. Den får det att vattnas i munvadden bara vi tänker på den.

Ja men så var det dags igen då. Den första augusti började jaktsäsongen på vörten. Vi har glidit runt som dom storheter vi är inom vörtjaktigheten och jagat lite där det passar oss. Än så länge har vi inte funnit någon riktig storvört men vi ligger och smyger i buskarna iförda sydväst och gummistövlar. Ösregn tenderar att få oss flodgrisar ganska genomsura annars och alltså va, någon form av måtta får det vara på roligheterna. Att sitta insvept i en filt så man inte ens får ut nosen till bean va. Där går somliga gränser. Våra tillexempel.

Den femtonde beger vi oss i alla fall till Utö för att jaga Utövörten, den finaste av alla vörtar. Den största, mest välkomponerade med den bästa smaken. Bilder från Utö utlovas.

Vi avslutar det hela med en bild på vad vi förträffliga flodgrisar ägnat våran sommar åt. Få en jämn bränna!

Yes, vi eminenta flodgrisar ska nästa vecka bege oss på viktigt uppdrag. Ett mycket viktigt uppdrag för att vara exakta. Vi drar till Skara för att uppfostra illervalpar och lära dom allt vi kan! Tillexempel allt om bearnaise, Uddevalla och vört. Vi ska jobba dag och natt (ja alltså vi måste ju vila lite emellanåt, då och då sådär ett par timmar i stöten när vi känner för det) för att få dessa illervalpar till dom bästa och mest välutbildade illrar som satt sin tass på denna jord. Eftersom vi är dom vi är så kommer vi självklart lyckas.

Å rövoar
/Flode och Raimo

Vi lär oss utriskiska, först ut är franska. Efter diverse efterforskningar har vi kommit fram till att flodgris heter:

Rivjärn Korvtjång

Tio små beaburkar skulle gå på bio
Raimo åt upp en och så var dom bara nio

Nio små beaburkar skulle köpa råtta
Raimo åt upp en och så var det bara åtta

Åtta små beaburkar skulle jaga gnu
Raimo åt upp en och så var dom bara sju

Sju små beaburkar skulle äta kex
Raimo åt upp en och så var dom bara sex

Sex små beaburkar skulle åka hem
Raimo åt upp en och så var dom bara fem

Fem små beaburkar hittade en myra
Raimo åt upp en och så var dom bara fyra

Fyra små beaburkar skulle smörgås bre
Raimo åt upp en och så var dom bara tre

Tre små beaburkar skulle gå på tå
Raimo åt upp en och så var dom bara två

Två små beaburkar skulle bada MEN
Raimo åt upp en och så var det bara en

En liten beaburk sprang ifrån en snut
Raimo åt upp den och så var dom alla slut

Vi undrar alltså, varför finns det ingen beadag? Det finns ju kanelbullens dag, och våfflor har en dag. Alltså det är ju gott men inte är det bea direkt. Vi vill införa en internationell beadag när alla äter massvis med bea. Vi vill ha beaglass! Varför finns inte det? Vi har smakat oss igenom säsongens glassnygheter och visst var dom goda men inte en enda tillstymmelse till bea. Uppror vänner, här krävs handling!

Ja, nu är vi tillbaka. Vinterns ide är slut och ni behöver inte längre sakna oss eminenta flodgrisar längre. Planen var inte att gå i ide men det blev kallt och läskigt så vi begravde oss i duntäcket och gjorde endast en kortare visit ut i stora världen för att åka till Åre och åka skidor.

Men, som sagt, nu är vi här igen! Flodgrisarna i ditt hjärta har krupit ut ut vinterdunet och sträckt på sig och vi inledde naturligtvis med något storslaget. Vi tog vårt pick och pack inklusive människa och drog utomlands. Vi världsvana flodgrisar gör gärna sånt lite spontant sådär.

Vi hittade en mycket bra butik. Dom hade chokladflodgrisar. Någon som förstått storheten med flodgrisar minsann. Inga jäkla kycklingar och påskharar här inte, nej påsken ska naturligtvis firas med flodgrisar!

En dag när vi promenerade fram längs Londons gator stötte vi på något otroligt fantastiskt underbart häftigt. Ett BEAHUS! På fasaden hängde en skylt där det stod BEA. Otroligt, helt klart amazing! som vi internationella flodgrisar säger. Beklagligt nog höll detta paradis stängt. Attans bananer säger vi om det.

 

Förutom detta har vi avnjutit diverse fantastiska måltider, blivit guidade i staden av Teddy Luton, en gentlebear som ursprungligen kommer från London men numera bor hos oss. Han har tagit med oss på afternoon tea på tjusiga hotell (vad annars håller klass nog för flodgrisar?) och shopping på Harrods. Eftersom vi noga översåg bokningen av hotell var det duntäcke och dunkudde på rummet så vi kunde stornjuta precis på det vis som vi förtjänar. Med andra ord en utomordentligt njutbar trip.

 

 

Andas ut, ty nu är vi tillbaka!

 

 

Idag har Grillby utforskats. Flode satt och var alldeles hög på socker (han fick citronmarängpaj till frukost) och yrade om grill i Grillby. Han ville ha en baguette med fläskfile och bea. Men! Det fanns ingen grill i Grillby, inte ens en liten en. Alldeles tomt på grillar var det, det enda man kunde hitta var en varmkorv vid fotbollsplanen. Dumma dumma Grillby som ljuger, Ljugby borde det heta. Mutter mutter. Lura en flodgris så där. Va? Är det något man kan göra ostraffat? Nepp! Vi ska aldrig mer besöka Grillby, så det så!