flodgrisarna

Vi har noterat att dom andra populära bloggarna ger tips på julklappar. Vi kan ju inte vara sämre (rent omöjligt då vi är bäst) så här kommer några av våra allra bästa ideer på dom yppersta gåvorna.

 

 

Tricket för en bra slagen bearnaise är ju som vi alla vet, samma temperatur på ingredienserna och konstant vispande. Som flodgris är vispandet något av en brydsamhet. Vi är inte utrustade med långa framben. Så för oss och alla människor med trötta handleder är en lattevisp det bästa hjälpmedlet vid bearnaisetillverkning och  vem vill inte ha hjälpmedel för att få den perfekta bearnaisen? 

 

 

Läsning för alla. Om flodhästar. Naturligtvis. För än har ingen skrivit en bok om flodgrisar. Något vi finner skandalöst! Närmast anstötligt.

 

 

 

 

Sist men bsolut inte minst, alla behöver en egen flodgris. Känner ud någon som är i behov? Plocka fram virknålen eller stickorna och sätt igång!

 

 

Alltså. Vi funderade länge över lämpligheten i att skriva om strumpgubben. Faktum är att vi haft vaknätter med långdragna debatter och tankegångar att gå igenom. Fakta att begrunda.

 

Strumpgubben är ju nämligen viktig. För oss framförallt. Så om vi informerar om strumpgubben kommer vi då få sämre service på grund av hans ökade arbetsbelastning? Finns det en risk att vi driver strumpgubben till utmattning och får klara oss utan hans tjänster? 

 

Slutligen bestämde vi oss för att dela. Det sägs ju att julen ska handla om sånt. 

 

Så. Strumpgubben. Han kommer fyra gånger om året, närmare bestämt på adventssöndagarna. Som namnet antyder så har det med strumpor att göra, han lämnar nämligen en liten present i en strumpa. Om du lagt ut en alltså. Det är väldigt viktigt. Utan strumpa, ingen strumpgubbegåva. Han är helt klart en vettig en för i våra strumpor är det minsann ofta jerkey. För det tycker vi om. Mycket. Ibland är det bearnaise. Det tycker vi om. Mycket. 

 

Det är strumpgubben det. Nu håller vi våra luddiga tassar och tår för att han kommer hinna med allt extra jobb han får nästa vecka. För er skull alltså. För han skulle väl aldrig hoppa över oss. Vi är ju viktigast.