flodgrisarna

Imorgon börjar jaktsäsongen för vört men innan vi pratar mer om den saken måste vi förklara en sak. Det kom upp en fråga om flodgrisar och svett, så här ligger det till:

Flodgrisar svettas INTE, det är äckligt, man blir blöt och luktar illa.


Åter till vörten. Som alla vet så förtärs det omåttliga mängder vörtbröd i juletider, vad alla däremot inte vet är att det är flodgrisar som jagar vörten som sedan hamnar i brödet. Så har det varit sedan urminnestider och så kommer det förmodligen att förbli då ingen kan konsten att smyga sig på en vört som en flodgris kan. Det är viktigt att förbereda sig noga inför vörtjakten, vaddpress och ladda med choklad och bea (men inte tillsammans!). Idag laddade vi med att dricka marokanskt te i en märklig mugg (glas? nubbeglass!).

Eftersom det är Raimos första vörtjakt (Flode är van och erfaren) var vi tvugna att kontrollera att hans smidighet dög för den krävande utmaningen. Trädklättring var ett utmärkt test. Han klarade sig igenom testet med godkänt betyg och får således följa med ut imorgon.

Den bästa vörten är Utö-vörten. Den håller en klart högre klass än andra vörtar. Utö-vörten är naturligtvis mer svårjagad än annan vört och det kräver sin flodgris för att lyckas fälla dom. Eftersom vi råkar vara ganska så bäst på det mesta har vi självklart placerats i ett jaktlag som håller till på Utö. Imorgon beger vi oss alltså ut på vörtjakt så nu behöver vi ta och vila huvudet i duntäcket en stund.